Som vanligt gick jag över Västerbron hem till Södermalm, när arbetsdagen var slut. Det blåste äckligt mycket och titt som tätt kändes det som om jag skulle blåsa iväg. En inte alldeles angenäm känsla, när man befinner sig HÖGT ovanför vattenytan och långt ifrån fast mark. Det blåste snett bakifrån och ändå var det svårt att andas när vindarna friskade i som värst.
Mitt på bron mötte jag en ung mamma med ett spädbarn (3-månaders ungefär) i liggvagn. Vagnskorgen var vänd framåt, barnet låg högt i vagnen och något skydd fanns inte som kunde hindra blåsten, så mamman hade ingen som helst kontroll på sitt lilla knytt. Kort sagt, ungen var vänd bort från mamman, så där som dom flesta mammor av idag har ungarna. Jag undrar om det är för att dom inte bryr sig om hur telningen har det eller om dom mår fysiskt illa av att se ungen. Att det skulle vara bra för barnet att ligga vänd från mamman (sin trygghet i nya livet) kan ingen få mig att tro.
Det stackars lilla barnet kämpade med andningen, tappade ständigt andan och var rödlila i ansiktet. Jag stannade mamman och frågade om hon hade nån aning om hur hennes lilla baby hade det i blåsten. Jag bad henne dra vagnen baklänges så ungstackarn fick lite lä och kunde andas. Den unga kvinnan hade ingen aning om att småbarn tappar andan i motvind. Hon hade ingen aning om att ungen kunde ex vis kräkas, sätta i halsen och dö utan att hon märkte det, när vagnen var vänd så hon inte kunde se barnet.
Finns det inte längre några äldre släktingar som kan komma med goda och praktiska råd? Tycker man på BVC att det är bra att spädbarnen är vända bort från mammans vakande och kärleksfulla blick? Den unga mamman blev både förskräckt och tacksam för att jag lade mig i. Men hon kunde ju lika gärna skällt ut mig, så som jag blivit utskälld när jag slängde mig ner i en vagn och slog bort en geting som satt på den glasspinne ungen slickade på (mamman såg ju inget för sufletten var uppfälld och ungen vänd framåt) samt när jag rusade fram och slet en korvtugga ur munnen på en unge som hade munnen full med spyor (även den gången var barnet vänt från mamman, som alltså hade noll koll).
Fattar inte unga mammor av idag att man måste ha uppsikt över sina telningar?
Publicerat av Niki Loong 
