Kulturell Happening

Man har inte roligare än man gör sig, sägs det. Så nu har jag tagit saken i egna händer för att se till att jag får roligt! Jag arrangerar en Kulturell Happening på och vid Mariatorget i Stockholm. Roligare kan det väl knappast bli?

På fredag börjar min semester och då kör jag igång på allvar. Det är då jag leker författare, konstnär och numera festfixare. En bok ska skrivas klart, det ska målas tavlor och glas till en utställning och ett roligt och omväxlande program ska sys ihop till min happening. Jisses vilken härlig semester jag kommer att få! Och jisses vad jag kommer att jaga mina vänner inom kultursektorn, haha.

En härlig sommar önskar jag dig som till äventyrs råkat halka in på bloggen.

Så mycket skrivande blir det ju inte / Niki

Sjuk. Feber. Halsont. Hosta. Ont i lederna. Täppt i näsan. Missar julbordet med arbetskamraterna idag. Glömde slicka på frimärken på 18 julkort. Vet inte vilka. Annars är allt bara bra! Inte mycket ork över till att skriva dock.

God Jul och Gott Nytt År till er alla mina bloggvänner. Hörs nästa år!

Utställningen är i hamn / Niki

Tack alla ni som kom på vernissagen igår! Tack ni som köpte en målning, en affisch, en kylskåpsmagnet eller några vykort. Ni gjorde att utställningen har gått ihop. Detta innebär att jag på måndag kan hämta mina smycken på pantbanken, vilka jag lämnat in för att få ihop till gallerihyran och andra kostnader. Det är en lättnad – jag lovar!!

Kramar i massor från en stel men jätteglad liten tant

Nervös är bara förnamnet / Niki

Idag hängde vi tavlorna i galleriet. I morgon börjar utställningen. Jag borde vara van. Det är jag inte. Nervös är som sagt bara förnamnet. Just nu är jag inne på tredje drinken och ännu är inte nerverna innanför huden.  Undrar om jag kommer att sova i natt.

Varenda brasilianare i landet lyssnar på webbradio. Klockan 16 gjordes reklam för Niki Loong Baby (ha) och hennes utställning vid Mosebacke Torg. Häftigt att höra nån snacka om mig på portugisiska! Hajjade noll men hörde det där Niki Loong Baby. Härligt.

Att ställa ut sina målningar är som att hänga sig själv ut och in på väggarna. Isch. Och ändå gör jag det, om och om igen. Är jag nuts? Ja förmodligen.