Man har inte roligare än man gör sig, sägs det. Så nu har jag tagit saken i egna händer för att se till att jag får roligt! Jag arrangerar en Kulturell Happening på och vid Mariatorget i Stockholm. Roligare kan det väl knappast bli?

På fredag börjar min semester och då kör jag igång på allvar. Det är då jag leker författare, konstnär och numera festfixare. En bok ska skrivas klart, det ska målas tavlor och glas till en utställning och ett roligt och omväxlande program ska sys ihop till min happening. Jisses vilken härlig semester jag kommer att få! Och jisses vad jag kommer att jaga mina vänner inom kultursektorn, haha.

En härlig sommar önskar jag dig som till äventyrs råkat halka in på bloggen.

Regnet hänger i luften, molnen ligger så lågt att jag inte ser hela toppen på Haglunds Pinne på medborgarplatsen. Jag tror att om jag tar bussen till jobbet idag så kommner det att kännas som om vi hänger mellan himmel och jord när vi åker över Västerbron. Det är en märklig känsla. Men jag tar inte bussen idag. Jag är ledig. Och tur är väl det, för det här äckelvädret får mina leder att värka infernaliskt. Det enda bra är att pollen och annat allergogent nu ligger utmed gatan, så jag slipper andas in det.

Vi är i början av mars och har aprilväder. I Norrtälje lyste hundratals tussilago upp söderslänten utanför Willys. Ytterligare 5 mil norrut var det snö och in till vår stuga rena vintervägen. 15 cm snö över hela ängen, en dec på taket.  Isch.

Jag besökte Huddinge idag. Det går fortare för mig att ta pendeln dit än att ta mig in till City för att handla i Gallerian. (Här på Söder har vi inte mycket att skryta med i butiksväg – Ringen bara och hur kul är det?)

Mitt på torget gick en liten flicka och försökte sparka och hoppa på dom väldigt tama duvorna som snappade åt sig smulor vid korvmojjen. När duvorna hela tiden lyckades komma undan hennes elaka fötter gav hon sig i stället på sin bror. Hon tog sats och knuffade honom med sån kraft att han föll handlöst. Storebror gallskrek och undrade vad hon höll på med. Flickan började gråta teatraliskt. Pojken kved och hans händer var blodiga av skrubbsåren, han sa att det VISST var med flit och att hon ALLTID var elak mot honom. Mamman tog genast flickan i försvar och sa att hon inte menat något illa, att det var en olyckshändelse. flickan log skenheligt och kramade fjantigt mammans ben.

Kunde jag hålla käften? Nä då. Jag gick fram till mamman och sa att jag sett det hela. Berättade hur flickan uppfört sig mot fåglarna och hur hon verkligen tagit sats för att knuffa storebror. Mamman blängde på mig och sa att jag skulle sköta mitt och lämna henne i fred. Gick jag därifrån då? Nä då. Jag sa att om hon inte kunde vara objektiv gentemot sina barn, om hon inte hade uppsikt över dom utan alltid  i stället tog sin elaka lilla dotter i försvar så behövdes jag som försvarare för pojken. Just som mamman hötte med ett pekfinger åt mig och tog ett steg mot mig lade sig korvförsäljaren i samtalet. Han sa att även han sett hur flickan uppfört sig och att jag hade rätt i allt. Håll ögonen på den där flickan, sa han, hon är varken snäll eller ärlig och behöver nog hållas kort om hon inte ska växa upp till en pest för sin omgivning. Han sa sånt jag tänkte och jag är glad över att jag slapp säga det själv. Jag AVSKYR när man har så dålig koll på sina ungar så man väljer att inte se hur det ligger till.

Innan jag gick kramade pojken om mig och jag kände att mitt utbrott, trots mammans hatfyllda blickar, inte varit i onödan.

Som vanligt gick jag över Västerbron hem till Södermalm, när arbetsdagen var slut. Det blåste äckligt mycket och titt som tätt kändes det som om jag skulle blåsa iväg. En inte alldeles angenäm känsla, när man befinner sig HÖGT ovanför vattenytan och långt ifrån fast mark. Det blåste snett bakifrån och ändå var det svårt att andas när vindarna friskade i som värst.

Mitt på bron mötte jag en ung mamma med ett spädbarn (3-månaders ungefär) i liggvagn. Vagnskorgen var vänd framåt, barnet låg högt i vagnen och något skydd fanns inte som kunde hindra blåsten, så mamman hade ingen som helst kontroll på sitt lilla knytt. Kort sagt, ungen var vänd bort från mamman, så där som dom flesta mammor av idag har ungarna. Jag undrar om det är för att dom inte bryr sig om hur telningen har det eller om dom mår fysiskt illa av att se ungen. Att det skulle vara bra för barnet att ligga vänd från mamman (sin trygghet i nya livet) kan ingen få mig att tro.

Det stackars lilla barnet kämpade med andningen, tappade ständigt andan och var rödlila i ansiktet. Jag stannade mamman och frågade om hon hade nån aning om hur hennes lilla baby hade det i blåsten. Jag bad henne dra vagnen baklänges så ungstackarn fick lite lä och kunde andas. Den unga kvinnan hade ingen aning om att småbarn tappar andan i motvind. Hon hade ingen aning om att ungen kunde ex vis kräkas, sätta i halsen och dö utan att hon märkte det, när vagnen var vänd så hon inte kunde se barnet.

Finns det inte längre några äldre släktingar som kan komma med goda och praktiska råd? Tycker man på BVC att det är bra att spädbarnen är vända bort från mammans vakande och kärleksfulla blick? Den unga mamman blev både förskräckt och tacksam för att jag lade mig i. Men hon kunde ju lika gärna skällt ut mig, så som jag blivit utskälld när jag slängde mig ner i en vagn och slog bort en geting som satt på den glasspinne ungen slickade på (mamman såg ju inget för sufletten var uppfälld och ungen vänd framåt) samt när jag rusade fram och slet en korvtugga ur munnen på en unge som hade munnen full med spyor (även den gången var barnet vänt från mamman, som alltså hade noll koll).

Fattar inte unga mammor av idag att man måste ha uppsikt över sina telningar?

Sex laxar i en laxask…….Släng dig i väggen! Testa det här:

Tre häxor tittar på tre Swatch klockor. Vilken häxa tittar på vilken Swatch klocka? Och nu på engelska: Three witches watch three Swatch watches? Which witch watch which Swatch watch?

Och nu för dom som har gått fortsättningskursen: Tre könsopererade häxor tittar på tre Swatch klockknappar. Vilken könsopererad häxa tittar på vilken Swatch klockknapp? Så på engelska: Three switched witches watch three swatch watch swiches? Which switched witch watch Which  Swatch watch switch?

Sjuk. Feber. Halsont. Hosta. Ont i lederna. Täppt i näsan. Missar julbordet med arbetskamraterna idag. Glömde slicka på frimärken på 18 julkort. Vet inte vilka. Annars är allt bara bra! Inte mycket ork över till att skriva dock.

God Jul och Gott Nytt År till er alla mina bloggvänner. Hörs nästa år!

Av vaddå undrar den uppmärksamme. Snor bland annat. Och en jämrans massa kunskap, minsann. Samt nya boken. Intrigen är praktiskt taget klar och som vanligt skriver jag inte ner något utan lagrar det i en hjärnvrå tills det är dags att börja skriva. OCH DET ÄR DET NU.  I kväll kommer jag att ha skelettet klart och på nyårsdagen är boken nerpräntad. Nån som undrar vad jag ska göra i jul?

Hur kul är det att sitta på restaurang, dricka rödtjut och samtidigt flirta? Och få gråblå gaddar? Förmodligen hur kul som helst, ända tills man ser sig i spegeln och inser att mannen man lett mot hela kvällen (han som drack öl och hade sina vita tänder intakta) måste ha haft en jämrans trist utsikt.  När man spelar in film och ska föreställa fattig så målas tänderna med en gråbeige sörja. Så såg den här stackars tjejen ut som jag såg häromdagen. Fattig och rutten. Fan, det borde vara förbjudet att sälja rödtjut med så mycket blåsyra i att tänderna på drinkaren missfärgas. Eller så borde man ha vett att endast dricka vitt vin. Eller så skiter man i vilket och ler med sina missfärgade tänder och tänker att take it or leave it om daten börjar rynka ögonbrynen.

Jag har gått över till vitt vin. Käringar i min ålder har emaljfattiga gaddar och dom blir inte till sin rätt om man dricker rödtjut med mycket blåsyra. Dom är aldrig till sin rätt för den delen, men särskilt inte efter intagande av rödvin.

Tack alla ni som kom på vernissagen igår! Tack ni som köpte en målning, en affisch, en kylskåpsmagnet eller några vykort. Ni gjorde att utställningen har gått ihop. Detta innebär att jag på måndag kan hämta mina smycken på pantbanken, vilka jag lämnat in för att få ihop till gallerihyran och andra kostnader. Det är en lättnad – jag lovar!!

Kramar i massor från en stel men jätteglad liten tant

Idag hängde vi tavlorna i galleriet. I morgon börjar utställningen. Jag borde vara van. Det är jag inte. Nervös är som sagt bara förnamnet. Just nu är jag inne på tredje drinken och ännu är inte nerverna innanför huden.  Undrar om jag kommer att sova i natt.

Varenda brasilianare i landet lyssnar på webbradio. Klockan 16 gjordes reklam för Niki Loong Baby (ha) och hennes utställning vid Mosebacke Torg. Häftigt att höra nån snacka om mig på portugisiska! Hajjade noll men hörde det där Niki Loong Baby. Härligt.

Att ställa ut sina målningar är som att hänga sig själv ut och in på väggarna. Isch. Och ändå gör jag det, om och om igen. Är jag nuts? Ja förmodligen.